Nu ska jag förklara varför jag är så jäkla less!
De första 15 veckorna av den här graviditeten så spydde jag från morgon till kväll. Jag har efter en operation inte kunnat få upp något de senaste åren så det ledde istället till att jag tuppade av på toaletten. Vilket är jättekul när man är ensam hemma med en 1åring... Men under dessa veckor blev väl påfrestningen på magmunnen för stor så nu har jag fått tillbaka bråcket på magmunnen och kan spy igen... på gott och ont alltså.
När jag väl börjar må bättre så får jag en allvarlig allergisk reaktion vilket innebar ambulans till akuten och allmänt dåligt tillstånd med bla yrsel och värk i musklerna som höll i sig i 2-3 veckor. Jag kunde inte ens bära Lilly upp för trappan hemma!
När det väl har gått över så börjar jag få väldigt mycket sammandragningar, söker läkare för det och får veta att jag löper stor risk att föda alldeles för tidigt om detta fortsätter. Det enda jag kan göra för att försöka förhindra det är att vila så mycket som möjligt och inte lyfta tugnt. Jag blir sjukskriven och kommunen fixar snabbt en dagisplats åt Lilly 35tim/vecka då Tom är i Norge.
Däremot hinner inte Lilly gå färdigt inskolningen förrän hon drar på sig både ögoninflammation och en ordentlig förkylningsinfektion med hög feber. Jag åker på samma sak och är nu, 1,5 vecka senare lika dåilg än. Jag har feber, en riktigt jobbig hosta och bihålinflammation med en konstant täppt och rinnande näsa så att hela ansiktet värker ända ner i tänderna.
Jag stoppar i mig så myket medicin jag får och mer därtill men det vill bara inte ge med sig.
Igår kväll lossnade också en halv tand så bara jag tar ett andetag (vilket jag måste göra med munnen eftersom näsan är täppt) så ilar det som ...!
Under dessa 28 graviditetsveckor har också tre stycken närstående gått bort...
Jag har varit en riktig gnällkärring dom här månaderna och jag har inte direkt trivts med att vara det! Det känns förjäkligt att aldrig kunna må bra, för Lilly och Toms skull framför allt.
Jag vet också att detta är så fjuttigt i jämförelse med vad många andra tvingas gå igenom.
Jag har så mycket fina människor runt mig att omge mig med men jag har bara inte orkat.
Är jag bara supergnällig och jobbig, eller finns det lite anledning till det?
När någon frågar hur jag mår så vill jag kunna svara BRA -och mena det! Snart!
Lilly och jag har iaf haft en supermysig morgon. Hon åt mycket frukost vilket är underbart då hennes aptit varit väldigt dålig under tiden hon var sjuk. Sen har vi pussats och kramats, lekt och busat och läst böcker. Nu ligger hon och sover igen och när hon vaknar så hoppas jag att hennes pappa är utsövd också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar